કડવું 73
Krishna અને Banasura વચ્ચે વાટાઘાટ અને યુદ્ધ Krishna and Banasura Negotiate Then Battle Krishna और Banasura की वार्ता और युद्ध
Krishna sends a Yadava messenger to Banasura at Shonitpur, demanding either the marriage of his daughter or war. Banasura furiously rejects the proposal, insulting Krishna as a mere cowherd, and marches out with a vast army armed with swords, tridents, and cannons. The Yadava forces engage in fierce combat, rivers of blood flow, and ultimately Krishna slays the demon warriors and returns victorious to his camp blowing his conch.
- રાગ:
- જેજેવંતી
- 1 શ્રીકૃષ્ણ - બાણાસુર વચ્ચેનો વાર્તાલાપ
- 2 શ્રીકૃષ્ણે જાદવ મોકલ્યો, શોણિતપુરમાં જાય, જઈને કહેજો બાણાસુરને, પરણાવો કન્યાય. શ્રી કૃષ્ણે.
- 3 હોંશ હોય તો જુદ્ધે આવો, તેમાં અમારી નથી નાય; જાદવ ત્યાંથી સંચર્યો, આવ્યો અસુર સભાની માંય. શ્રી.
- 4 સાંભળને રાજા વિનંતી, આવ્યા છે વૈકુંઠનાથ; દીકરી પરણાવી ચરણે લાગો, નહિ તો જુદ્ધ કરો અમ સાથ. શ્રી.
- 5 બાણાસુરને મહાદુઃખ લાગ્યું, નેત્રે વરસી અગન; નીચ જાદવને જોઈએ મારી, કુલવંતીએ તન. શ્રી.
- 6 એ ભરવાડો એ પોઢારો, ગોકુળમાં ચારી ગાય; માર્યા વિના મૂર્ખું નહિ, થનાર હોય તે થાય. શ્રી કૃષ્ણ
- 7 સેના લઈને રાજા ચાલ્યો, જોદ્ધાનો નહિ પાર; હસ્તી ઘોડા ને સુખપાલો, બાંધ્યા બહુ હથિયાર.
- 8 ખડગ ખાંડ ને તુંબર ઝેર, ગોળા હાથ ને નાળ; ત્રિશૂળ સાંગને મુદ્ગર ફરશી, તોમરને ભીંડીમાળ.
- 9 લાલ લોહમય ઝળકે ઝેરી, હાથ ધરી તલવાર, જોદ્ધા જોર કરતા આવ્યા, ને કરતા મારોમાર.
- 10 કોઈ જોજન બે જોજન ઊંચા, કોને સમ ખાવા નહિ શીશ; વિકરાળ દંત દેખાડીને વળી પાડે ચીસ.
- 11 બુમરાણ કરતા આવી પડિયા, જાદવની સેન્યા માંહ્ય; ગિરધારીને ઘેરી લીધા, પડે બાણાસુરના ઘાય.
- 12 પરીઘ ત્રિશૂળ ને પડે કોવાડા, મુદગર ને વળી ફરશી; સંગ્રામ સહુ સેન્યા કરે, આયુધ ધારા રહી વરસી.
- 13 જોદ્ધા દેખી જાદવ હલકાર્યા, કર ધનુષ્ય બાણ ને તીર; તૂટે કુંભસ્થળ ફૂટે દંતશૂળ, ચાલે નદી રુધિર.
- 14 બહુ ભડ ત્યાં પડવા લાગ્યા, ભુંગળને ભડાકે; વાંકડી તલવારો મારે, ખડગને છટાકે.
- 15 તૂટે પાખર ને બખ્ખર, કીધો કચરઘાણ; સર્વ જોધાને મારી કરીને, પાછા વળ્યા ભગવાન.
વલણ: પૂરણ પુરુષોત્તમ પાછા વળ્યા, કરી અસુરનો નાશ રે; સૈન્યમાં આવી કરીને, શંખનો કર્યો નાદ રે.
Translation
શ્રીકૃષ્ણે એક યાદવ દૂતને શોણિતપુર મોકલ્યો અને કહ્યું, 'જઈને બાણાસુરને કહેજો કે પોતાની કન્યાને ઓખાને અનિરુદ્ધ સાથે પરણાવી દો; જો ઇચ્છા હોય તો યુદ્ધ માટે આવો, અમને તેની કોઈ ના નથી.' યાદવ દૂત ત્યાંથી ચાલ્યો અને અસુરરાજ બાણાસુરની સભામાં પહોંચ્યો. તેણે કહ્યું, 'હે રાજા, સાંભળ — વૈકુંઠના સ્વામી શ્રીકૃષ્ણ આવ્યા છે; તમારી દીકરી પરણાવીને તેમના ચરણ પકડો, નહિ તો અમારી સાથે યુદ્ધ કરો.' આ સાંભળી બાણાસુરને ભારે દુઃખ અને ક્રોધ ઊભરાયો, આંખોમાંથી જાણે અગ્નિ વરસ્યો. તે બોલ્યો, 'આ નીચ ભરવાડ, ગોકુળમાં ગાયો ચારનારો, મારી કુળવંતી દીકરી માગે છે? આ મૂર્ખને માર્યા વિના ચેન નહિ પડે, જે થવાનું હોય તે થાય.' બાણાસુર અઢળક સેના લઈ ચઢ્યો — હાથી, ઘોડા, પાલખીઓ અને અનેક પ્રકારનાં હથિયારો સાથે. ખડ્ગ, ખાંડ, ઝેરી તુંબર, ગોળા, નળ, ત્રિશૂળ, સાંગ, મુદ્ગર, ફરસી, તોમર અને ભીંડીમાળ — લોહ-ઝળહળ તલવારો ઝળકતી હતી. વિકરાળ, ભયંકર, બે-બે જોજન ઊંચા, ભૂખ્ય ભૂત જેવા, ભયાનક દાંત દેખાડી ચીસો પાડતા, ઘોંઘાટ કરતા યોદ્ધાઓ ધસી આવ્યા અને જાદવ-સેનામાં ઘૂસી ગયા. ગિરધારી શ્રીકૃષ્ણને ઘેરી લઈ બાણાસુરના ઘા વરસ્યા — પરીઘ, ત્રિશૂળ, કોવાડા, મુદ્ગર, ફરસી — આયુધોની ધારા ધોધ બની વરસી. ત્યારે જાદવ-વીરો ધનુષ-બાણ ઉઠાવી ગર્જ્યા; હાથીઓના કુંભસ્થળ ફૂટ્યા, દાંત ભાંગ્યા, રક્તની નદીઓ વહી. ભૂંગળ-ભડાકે ભડ ભૂમિ પર ઢળ્યા, વાંકડી તલવારો ઝળહળ ઝળક્યા, ખડ્ગ-ઘા ઝીંકાયા, ઘોડાઓની ઝૂલ અને બખ્તર ચૂરેચૂર થઈ ગયા. સઘળા યોદ્ધાઓને ધૂળ ચટાડી, અસુર-સૈન્યનો નાશ કરી, પૂર્ણ પુરુષોત્તમ ભગવાન શ્રીકૃષ્ણ પોતાની સેનામાં પાછા ફર્યા અને શંખ ફૂંકી વિજયઘોષ કર્યો.
Krishna sent a Yadava messenger to Shonitpur with a clear message for Banasura: 'Give your daughter in marriage willingly, or come out and fight — we have no objection either way.' The messenger made his way into the demon king's court and delivered the words: 'O king, hear this — the Lord of Vaikuntha, Krishna himself, has arrived; bow at his feet and give your daughter in marriage, or else prepare to do battle with us.' Banasura was seized with furious grief; his eyes blazed as though fire poured from them. He roared, 'These lowly cowherds, these shepherds who grazed cattle in Gokul, dare to ask for my highborn daughter? I will not rest until these fools are slain — let whatever must happen, happen.' He marched out at the head of a boundless army — elephants, horses, palanquins, and warriors bristling with every manner of weapon: swords, scimitars, poison-tipped lances, cannonballs, muskets, tridents, spears, maces, battle-axes, javelins, and spiked clubs, all gleaming red with iron and venom. Warriors two leagues tall, with no equal under the sky, bared their terrible fangs and shrieked as they crashed into the Yadava ranks, surrounding Giridhari Krishna and raining down Banasura's blows. Parighas, tridents, battle-axes, maces, and axes fell in a relentless storm of weapons. Then the Yadava heroes raised their bows and roared back; elephant foreheads split open, tusks shattered, and rivers of blood began to flow. Great warriors fell to the thunder of war-drums; curved swords flashed and slashed, straight blades struck with deadly precision, armour and horse-trappings were smashed to pieces. Having laid every last warrior low and utterly destroyed the demon host, the supreme and perfect Lord Krishna — the all-complete Purushottama — turned back to his own army and sounded his conch in a triumphant, resounding call of victory.
श्रीकृष्ण ने एक यादव दूत को शोणितपुर भेजा और कहा, 'जाकर बाणासुर से कहो कि अपनी कन्या का विवाह कर दो, और यदि इच्छा हो तो युद्ध के लिए आओ — हमें कोई आपत्ति नहीं।' यादव दूत वहाँ से चला और असुरराज बाणासुर की सभा में जा पहुँचा। उसने कहा, 'हे राजन, सुनो — वैकुण्ठनाथ श्रीकृष्ण स्वयं आए हैं; अपनी कन्या का विवाह करके उनके चरण पकड़ो, अन्यथा हमसे युद्ध करो।' यह सुनकर बाणासुर को भारी दुःख और क्रोध हुआ, उसकी आँखों से मानो अग्नि बरसने लगी। वह बोला, 'ये नीच ग्वाले, ये चरवाहे जो गोकुल में गायें चराते थे, मेरी कुलीन कन्या माँगते हैं? इन मूर्खों को मारे बिना चैन नहीं मिलेगा — जो होना हो, हो।' बाणासुर अपार सेना लेकर चल पड़ा — हाथी, घोड़े, पालकियाँ और अनेक प्रकार के शस्त्रों से सज्जित योद्धा। तलवारें, खाँडे, विषबुझे भाले, गोले, नलें, त्रिशूल, साँग, मुद्गर, फरसे, तोमर और भिंडीमाल — लोहे के ये सब अस्त्र-शस्त्र चमक रहे थे। दो-दो योजन ऊँचे, भयंकर दाँत दिखाते, चीखते-चिल्लाते विकराल योद्धा यादव-सेना में घुस पड़े और गिरधारी श्रीकृष्ण को चारों ओर से घेर लिया; बाणासुर के प्रहार बरसने लगे। परिघ, त्रिशूल, कुल्हाड़े, मुद्गर और फरसे — अस्त्रों की धारा मूसलाधार वर्षा की तरह गिरने लगी। तब यादव वीरों ने धनुष-बाण उठाए और ललकारे; हाथियों के कुंभस्थल फट गए, दाँत टूट गए, रक्त की नदियाँ बह चलीं। भेरी और भुंगल की गड़गड़ाहट में महारथी धराशायी होने लगे, टेढ़ी तलवारें चमकीं, खड्ग के वार पड़े, घोड़ों की जीन और कवच चूर-चूर हो गए। समस्त योद्धाओं को परास्त कर और असुर-सेना का सर्वनाश करके, पूर्ण पुरुषोत्तम भगवान श्रीकृष्ण अपनी सेना में वापस लौटे और शंख बजाकर विजय का उद्घोष किया।