ઓખાહરણ

કડવું 38

Okha નું Aniruddha નું ચિત્ર Okha Paints Aniruddha Okha द्वारा Aniruddha का चित्रण

Okha prepares her paints and brushes and begins drawing the city of Dwarka and the Yadava royal family, including Ugrasena, Vasudeva, Pradyumna, and Krishna's many sons. As she paints each figure she comments on them humorously, and finally when she draws Aniruddha she instantly recognizes him as her destined husband and smiles with joy.

રાગ:
કલ્યાણ
  1. 1 ચિત્ર ચાળીને, વાનો વાળીને રંગ ભેળીને, પટ મેલીને;
  2. 2 રંગ ભરતી રે, ચિત્ર કરતી રે, લેખણ લાવીને કરમાં સાહીને.
  3. 3 હવે સોરઠ દેશ લખાય રે, ત્યાં નગર લખ્યું દ્વારકાય રે;
  4. 4 લખી જાદવકેરી રાજધાની રે, તેની શોભા સૂરજ સમાણી રે.
  5. 5 લખ્યો જાદવનો પરિવાર રે, ઉગ્રસેન લખ્યા તેણી વાર રે;
  6. 6 કૃતવરમા લખ્યા સાત્ત્વિક લખ્યા, ઓધવ લખ્યા ને અંકુર લખ્યા.
  7. 7 વસુદેવ લખ્યા તેણી વાર રે, ઓખા આવી જુઓને ભરથાર રે;
  8. 8 બાઈ તે તો અૈંધાણ મળિયાં રે, આ ઘરડાને માથે પળિયા રે.
  9. 9 તેને માથે મુગટ કુંડળ કાન રે, એવા જો લખિયા ભગવાન રે,
  10. 10 ઓખા આવી જુઓ ભરથાર રે, બાઈ તેના સરખું રૂપ સાર રે.
  11. 11 મારા નાથજી ગોરા ને આ તો કાળા રે, તેમના આમના જેવા ચાળા રે;
  12. 12 વડસસરો વડસસરો સહુ કહેતા રે; હું પરણી ત્યારે ચોરી સાહીને રહેતા રે.
  13. 13 લખ્યા કૃષ્ણ તણા કુમાર રે, એક લાખ એકશઠ હજાર રે;
  14. 14 એથી આગળ લખ્યા તેણી વાર રે, ઓખા આવીને જુવોને ભરથાર રે.
  15. 15 એ તો રીંછડાના બાળ રે, એના માથે મોટા વાળ રે;
  16. 16 એના કુળમાં મારો કંથ રે, એને ધાવણના છે દંત રે.
  17. 17 એ તો રૂપાળો ને ઊંચો રે, એના મોઢે નથી મૂછો રે;
  18. 18 ત્યારે લખિયા પ્રધુમન રે, ઓખાનું માન્યું મન રે.
  19. 19 જાણે હોય કે ન હોય રે, સુજને પરણ્યો તેનું મોય રે;
  20. 20 એને સગો સસરો સૌ કહેતા રે, હું પરણી ત્યારે મારી પાસે રહેતા રે.
વલણ: વલણ: એમ કહીને અનિરુદ્ધ લખિયા, ક્ષણ ન લાગી વારે રે, કરી મરકલડું ઊભી રહી, બાઈએ મારો ભરથાર રે.

Translation

ઓખા રંગો ભેળવીને, લેખણ હાથમાં લઈ, કેનવાસ પર ચિત્ર દોરવા બેઠી. પહેલાં તેણે સોરઠ દેશ આળેખ્યો, ત્યાં દ્વારકા નગરી ચીતરી — જાદવોની એ રાજધાની સૂર્ય જેવી ઝળહળતી દેખાઈ. પછી જાદવ પરિવારનાં ચિત્રો ઉતાર્યાં: ઉગ્રસેન, કૃતવર્મા, સાત્ત્વિક, ઉદ્ધવ, અંકુર — એ સૌ કાગળ પર ઊભા થઈ ગયા. ત્યાર પછી વસુદેવ દોર્યા, ને ચિત્ર જોઈ ઓખા બોલી, 'આ ઘરડા ભરથારને જુઓ — માથે ધોળા વાળ, ઉપર મુગટ ને કાનમાં કુંડળ, ભગવાન જ ભાસે!' પછી ઓખા ફરી ઉત્સુક થઈ ને ભરથારની ભાળ કરવા ચિત્ર ખોળવા લાગી. ત્યારે કૃષ્ણ ચીતરાયા — ગોરા ને ભવ્ય — પણ ઓખા કહે, 'મારા નાથ ગોરા, ને આ તો કાળા; ચાળા ભલે મળતા આવે, પણ આ તો વડસસરો — હું પરણી ત્યારે ચોરીમાં ઊભા હતા!' પછી ઓખાએ કૃષ્ણના એક લાખ એકસઠ હજાર કુમારો ચીતર્યા, ને ફરી ભરથારને ખોળ્યો. ત્યાં એક ચિત્ર આવ્યું — 'આ તો રીંછના બચ્ચા જેવો, માથે મોટા વાળ, ધાવણના દાંત — ના, આ મારો કંથ નહીં.' પછી બીજું ચિત્ર — 'આ રૂપાળો ને ઊંચો, પણ મોઢે મૂછ નહીં' — ત્યારે ઓખાએ જાણ્યું કે આ પ્રદ્યુમ્ન છે, ને મન ઠર્યું. 'સુજ્ઞ — એ પ્રદ્યુમ્ન — ને પરણ્યો તેનો ચહેરો, ને સૌ એને સગો સસરો કહે — હું પરણી ત્યારે મારી પાસે જ રહેતા!' — એમ કહેતાં કહેતાં ઓખાએ અનિરુદ્ધ ચીતર્યો, ક્ષણ પણ ન લાગી, ને ચહેરા પર મરકલડું ફરી વળ્યું — 'આ જ મારો ભરથાર!'

Okha mixed her colours, took up her pen, and set a fresh canvas before her, ready to paint. First she sketched the land of Saurashtra, and within it she drew the city of Dwaraka — the royal capital of the Yadavas, radiant as the sun itself. One by one she painted the Yadava household: Ugrasena, Kritavarma, Sattvika, Uddhava, and Ankura all took shape on the cloth. Then she drew Vasudeva, and looking at the figure she laughed softly, saying, 'Come, look at this husband — an old man with white hair on his head, yet wearing a crown and earrings, looking every bit like a god!' Eager to find her true beloved, she painted on. Next came Krishna — fair-complexioned and majestic — but Okha shook her head: 'My lord is fair, yet this one is dark; the mannerisms may match, but this is my father-in-law — he was standing at the wedding canopy when I was married!' She then painted the one lakh sixty-one thousand sons of Krishna, still searching. One figure appeared with wild hair and milk-teeth, like a bear cub — 'No, this cannot be my husband, though he belongs to that lineage.' Then came another — tall and handsome, yet without a moustache — and Okha recognised him as Pradyumna, and her heart settled a little. 'The one Sujana married — his face — and everyone calls him my father-in-law; he was right beside me when I was wed!' she mused. And then, without a moment's delay, she painted Aniruddha — and a smile bloomed on her face as she stood there, her heart full: 'This — this is my husband!'

ओखा ने रंग मिलाए, हाथ में कलम थामी और एक ताज़ा कैनवास सामने रखकर चित्र बनाने बैठ गई। पहले उसने सौराष्ट्र देश को उकेरा, फिर उसमें द्वारका नगरी को चित्रित किया — यादवों की वह राजधानी सूर्य के समान जगमगाती दिखी। एक-एक करके उसने यादव परिवार के सदस्यों को कागज़ पर उतारा: उग्रसेन, कृतवर्मा, सात्त्विक, उद्धव और अंकुर — सब आकार लेते गए। फिर वसुदेव का चित्र बना, और उसे देखकर ओखा बोल उठी, 'देखो इस पति को — बूढ़े हैं, सिर पर सफ़ेद बाल, ऊपर से मुकुट और कानों में कुंडल — साक्षात भगवान लगते हैं!' अपने असली भरथार को खोजने की उत्सुकता में वह आगे बढ़ती रही। फिर कृष्ण का चित्र बना — गोरे और भव्य — पर ओखा ने सिर हिलाया: 'मेरे नाथ गोरे हैं, और ये तो काले हैं; चाल-ढाल भले मिलती हो, पर ये तो मेरे ससुर हैं — जब मेरा विवाह हुआ तब ये चौरी में खड़े थे!' फिर उसने कृष्ण के एक लाख इकसठ हजार पुत्रों को चित्रित किया, पर भरथार की तलाश जारी रही। एक चित्र आया — बड़े-बड़े बाल, दूध के दाँत, रीछ के बच्चे जैसा — 'नहीं, यह मेरा पति नहीं हो सकता, चाहे इसी कुल का हो।' फिर एक और चित्र — लंबा और सुंदर, पर मुँह पर मूँछ नहीं — ओखा ने पहचाना कि यह प्रद्युम्न हैं, और मन कुछ ठहरा। 'सुजना जिनसे ब्याही — उनका चेहरा — और सब उन्हें मेरा ससुर कहते हैं; विवाह के समय मेरे पास ही रहते थे!' — यह सोचते-सोचते, बिना एक पल की देरी किए, ओखा ने अनिरुद्ध का चित्र बनाया, और उसके होठों पर एक मुस्कान खिल उठी — वह खड़ी रही, मन भर आया: 'यही — यही मेरे भरथार हैं!'