ઓખાહરણ

કડવું 31

Okhaનું પતિ-સ્વપ્ન Okha Dreams of Her Husband Okha का पति-स्वप्न

Okha experiences a vivid dream in which she sees her wedding procession, her divine father-in-law Krishna, auspicious rituals, and joyful moments with her beloved husband Aniruddha. Chitralekha wakes her from this blissful dream, and Okha erupts in anger, cursing her friend for pulling her away from such sweet nectar. Lamenting her ill fate and her husband's absence, Okha begs her sakhi to bring her the garland that lies close to her heart.

રાગ:
ધો[?]
  1. 1 ઓખાએ સ્વપ્નમાં દેખેલ ભરથાર
  2. 2 સ્વપ્નાંતરમાં દીઠી સોરઠીયાની જાન રે, સ્વપ્નાંતરમાં વડસસરો ભગવાન રે.
  3. 3 સ્વપ્નાંતરમાં તે ખળકે મીંઢળ ચૂડી રે, સ્વપ્નાંતરમાં ઓખા દિસે છે અતિ રુડી રે.
  4. 4 સ્વપ્નાંતરમાં વરત્યાં છે મંગળ ચારે રે, સ્વપ્નાંતરમાં આરોગ્યા કંસાર રે.
  5. 5 સ્વપ્નાંતરમાં કરે પિયુજી શું વાત રે, સ્વપ્નાંતરમાં હસી હસી તાળી લે છે હાથ રે.
  6. 6 ચિત્રલેખા ભરી નિદ્રામાંથી જાગી રે, ઓખાબાઈની કોણ કરમ ગતિ લાગી રે.
  7. 7 ઓખાબાઈને નાટકચેટક લાગ્યું રે, તે તો કેમ કરી થાશે અળગું રે.
  8. 8 જાગ જાગ રે ઓખા જાગ રે, તારે જે જોઈએ તે માગ રે.
  9. 9 ઓખા ભરી રે નિદ્રમાંથી જાગી, અંગે અંગ અંગીઠી લાગી;
  10. 10 ફટ પાપણી શીદને જગાડી, મને ભર્યા અમૃતમાંથી કહાડી.
  11. 11 ફટ પાપણી એ શું કીધું, અમૃત લઈને વિષ જ દીધું;
  12. 12 બીડી પાનની અડદી કરડી, ખાધી મન વિના મુખ મરડી.
  13. 13 જુવો સારા કરમની કરણી, વર શે મેલી ગયો મુને પરણી;
  14. 14 મારા પિયુને જે મતિ આવી, મારા નાથ ગયા રે રિસાવી.
  15. 15 હું તો કરમહીણી કહાવી, નહિ તો થાય ન દશા આવી;
  16. 16 સખી મારા હૈયા કેરો હાર, આણો રે આપો આણીવાર.

Translation

ઓખાએ સ્વપ્નમાં પોતાના ભરથારને દીઠો — સ્વપ્નની એ મધુર દુનિયામાં તેણે સૌરાષ્ટ્રની જાન આવતી જોઈ, અને સ્વપ્નમાં જ સાક્ષાત્ ભગવાન તેના વડસસરા બનીને ઊભા હતા. સ્વપ્નમાં તેના હાથની મીંઢળ અને ચૂડી ખળકતી હતી, અને ઓખા અત્યંત સુંદર, સોળે શણગારે સજેલી દેખાતી હતી. સ્વપ્નમાં ચારે બાજુ મંગળ ઉત્સવ વર્તાતો હતો, અને ઓખાએ સ્વપ્નમાં જ કંસાર આરોગ્યો — જાણે સૌભાગ્યની ભોજન-વિધિ પૂરી થઈ. સ્વપ્નમાં પ્રિયતમ તેની સાથે વાતો કરતો હતો, અને હસી હસીને તાળી દઈ તેનો હાથ ઝાલ્યો હતો. ત્યાં જ ચિત્રલેખા ઊંઘમાંથી જાગી ઊઠી અને ઓખાબાઈને ઢંઢોળવા લાગી — ઓખાબાઈના કર્મની ગતિ કેવી વિચિત્ર છે! ઓખાબાઈને આ સ્વપ્ન-ભ્રમ એવો ઘેરી વળ્યો છે, એ ભ્રમ હવે કઈ રીતે દૂર થશે? ચિત્રલેખા બોલી — 'જાગ, જાગ, ઓખા, જાગ! જે જોઈએ તે માગ!' ઓખા ઊંઘમાંથી ઝબકીને જાગી, અને જાગતાં જ જાણે આખા અંગે અંગારા ભભૂક્યા. ઓખા ગુસ્સે થઈ બોલી — 'ફટ, પાપણી! શા માટે જગાડી? મને ભર્યા અમૃતમાંથી ખેંચી કાઢી! ફટ, પાપણી, આ તેં શું કર્યું — અમૃત લઈ લીધું અને બદલામાં વિષ આપ્યું!' ગુસ્સામાં ઓખાએ બીડી-પાનની અડદ કરડી, અને મન વિના, મોઢું મચકોડીને ખાઈ લીધી. પછી ઓખા ઊંડો નિઃસાસો નાખી બોલી — 'જુઓ, સારા કર્મની આ કેવી કરણી — વર પરણીને મને મૂકી ગયો! મારા પ્રિયતમને ન જાણે કઈ મતિ સૂઝી, મારા નાથ રિસાઈને ચાલ્યા ગયા. હું તો કર્મહીણી કહેવાઉં, નહિ તો આવી દશા ન આવત. સખી, મારા હૈયાનો હાર — મારો પ્રિય — તેને આ વાર આણો, મને આપો!'

Okha beheld her husband in a dream — in that sweet world of sleep, she saw the wedding procession of Saurashtra arriving, and in the dream itself the Lord stood before her as her father-in-law. Her mīndhal bangles and churis jingled on her wrists, and Okha appeared radiant and beautiful beyond measure, adorned in all her bridal glory. All around her in the dream, the four auspicious rites were being observed, and she partook of the sacred kansar sweet as though the blessed wedding feast were truly complete. Her beloved spoke tenderly to her, and laughing with joy, he clapped his hands and held hers. At that very moment, Chitralekha woke from her own sleep and began to rouse Okha — wondering at the strange workings of Okha's fate. This dream-enchantment had so completely possessed Okha that one could only wonder how she would ever be freed from it. Chitralekha called out, 'Wake, wake, O Okha, wake! Ask for whatever your heart desires!' Okha jolted awake from her deep slumber, and the moment she did, it felt as though every limb of her body was scorched by burning embers. Furious, Okha cried out, 'Shame on you, wicked one! Why did you wake me? You have dragged me out of a vessel brimming with nectar! Shame on you — what have you done? You took away my nectar and gave me poison in its place!' In her anger, she bit into a betel-nut with a betel leaf and chewed it joylessly, twisting her face in displeasure. Then Okha sighed deeply and said, 'See what good fortune has wrought — my husband married me and then abandoned me! What thought came over my beloved, that my lord went away in anger? I am called one bereft of all merit, for otherwise such a fate would never have befallen me. O dear friend, you who are the garland of my heart — bring him to me, bring my beloved to me this very time!'

ओखा ने स्वप्न में अपने पति के दर्शन किए — उस मधुर स्वप्न-संसार में उसने सौराष्ट्र की बारात आते देखी, और स्वप्न में ही साक्षात् भगवान उसके ससुर बनकर खड़े थे। स्वप्न में उसके हाथों की मींढल और चूड़ियाँ खनखना रही थीं, और ओखा अत्यंत सुंदर, सोलह श्रृंगार से सजी हुई दिख रही थी। स्वप्न में चारों ओर मंगल उत्सव का वातावरण था, और ओखा ने स्वप्न में ही कंसार का भोग लगाया — मानो सौभाग्य की विवाह-विधि पूर्ण हो गई हो। स्वप्न में उसका प्रियतम उससे प्रेम से बातें कर रहा था, और हँसते-हँसते ताली बजाकर उसका हाथ थाम लिया था। तभी चित्रलेखा अपनी नींद से जाग उठी और ओखाबाई को जगाने लगी — सोचने लगी कि ओखाबाई के कर्मों की गति कितनी विचित्र है! ओखाबाई को यह स्वप्न-मोह इस कदर घेरे हुए था कि यह भ्रम अब कैसे दूर होगा, यह सोचकर मन व्याकुल हो उठता था। चित्रलेखा पुकारने लगी — 'जाग, जाग, ओखा, जाग! जो चाहिए वह माँग!' ओखा गहरी नींद से चौंककर जाग उठी, और जागते ही मानो उसके रोम-रोम में अंगारे दहक उठे। क्रोध में भरकर ओखा बोली — 'धिक्कार है तुझे, पापिनी! क्यों जगाया मुझे? मुझे भरे हुए अमृत से खींचकर बाहर कर दिया! धिक्कार है — यह तूने क्या किया? अमृत छीनकर विष दे दिया!' गुस्से में ओखा ने बीड़ी-पान की अड़द काटी और बिना मन के, मुँह बिचकाकर चबा ली। फिर गहरी साँस भरकर ओखा बोली — 'देखो, अच्छे कर्मों का यही फल मिला — पति ब्याह करके मुझे छोड़ गया! न जाने मेरे प्रियतम को क्या सूझा, मेरे नाथ रूठकर चले गए। मैं तो कर्महीनी कहलाती हूँ, वरना ऐसी दशा कभी न होती। सखी, तू मेरे हृदय का हार है — इस बार मेरे प्रिय को ले आ, मुझे उनसे मिला दे!'