ઓખાહરણ

કડવું 61

ઉષાની યુદ્ધ વિરુદ્ધ વિનંતી Usha Pleads Against Battle उषा की युद्ध-विरोधी विनती

Usha anxiously urges Aniruddha not to fight Banasura's vast army alone, warning of certain defeat and begging him to retreat. Aniruddha firmly refuses, declaring he will slay Banasura and cut off his thousand arms. The canto closes with Premanand noting that Usha called out to Aniruddha, insisting retreat would bring shame upon Krishna's lineage.

રાગ:
સામગ્રી
  1. 1 મારા સ્વામી હો ચતુર સુજાણ, બાણ દળ આવ્યું રે; જાદવજી; દીસે સૈન્ય ચારે પાસ, હવે શું થાશે રે. જાદવજી
  2. 2 એવા બળીઆ સાથે બાથ, નાથ કેમ ભીડો રે જાદવજી; સામો દૈત્ય તે કુપાત્ર, માટે ડરીને હીડો રે. જાદવજી
  3. 3 ઓ દળ આવ્યું બળવંત, દીસે રીસે રાતા રે; જાદવજી; એકલડા અસુરના સનમુખ, રમે તમે જાતા રે. જાદવજી
  4. 4 ઓ ગજ આવે બળવંત, દંત કેમ સહેશો રે; જાદવજી; અસુર અર્ણવ વાધ્યા, તણાયા જશો રે. જાદવજી
  5. 5 એવું જાણીને ઓસરીએ, ન કરીએ ક્રોધ રે; જાદવજી; એકલડાને આશરો શાનો, માનો પ્રતિબોધ રે. જાદવજી
  6. 6 ધીરા થાઓ ને ધાઓ, વઢો તો ફાંસુ રે; જાદવજી; મારી ફરકે છે જમણી આંખ, વરસે છે આંસુ રે. જાદવજી
  7. 7 મને દિવસ લાગે છે ઝાંખો, ભોંગળ હેઠી નાંખો રે; જાદવજી; હું તમને સમજાવું આ વાર, વચન મારું રાખો રે. જાદવજી
  8. 8 તમો મુજ દેહલ દીના હંસ. મૂકોને જુદ્ધ રે; જાદવજી; પાછા વાળોજી લાગું પાય, માનો મારી બુધ રે. જાદવજી
  9. 9 ઘેલી દીસે છે ગૃહિણી, તરણી આ શી ટેવ રે; સલુણી; અમો બાણ થકી ઓસરશું તો કરશું સેવ રે, રાણીજી
  10. 10 આવ્યો બાણાસુર ભુપાળ, તેને હું મારું રે; સલુણી; હું છેદું હાથ હજાર, દળ સંહારું રે. રાણીજી
  11. 11 અનિરુદ્ધ: રણ થકી ઓસરે, તો લાજે શ્રીગોપાળ; સલુણી; અંત આપણો આવ્યો, હવે નાઠે આળ રે. રાણીજી
વલણ: વલણ-નાથે આવે આળ, નવ કીજીએ આવી વાત રે; પ્રેમાનંદ ઓખાબાઈએ, અનિરુદ્ધને કર્યો સાદ રે.

Translation

ઓખા ગભરાઈને અનિરુદ્ધને વિનંતી કરે છે: 'હે મારા સ્વામી, તમે ચતુર અને સમજદાર છો — બાણાસુરનું વિશાળ સૈન્ય આવી પહોંચ્યું છે, ચારે બાજુ સૈનિકો દેખાય છે, હવે શું થશે? આવા બળવાન શત્રુ સાથે, હે નાથ, તમે શા માટે ઝઝૂમો છો? સામો દૈત્ય કુપાત્ર છે, માટે ડરીને ચાલો. આ સૈન્ય ભારે બળવાન આવ્યું છે, ક્રોધથી રાતાચોળ દેખાય છે — તમે એકલા અસુરોની સામે જઈ રમત રમો છો! બળવાન હાથીઓ ધસી આવે છે, તેમના દાંત કેવી રીતે સહેશો? અસુરોનો સાગર ઊભરાઈ ગયો છે, તમે તણાઈ જશો. આ સમજીને પાછા હઠો, ક્રોધ ન કરો — એકલા માણસને ક્યો આશરો? મારી વાત માનો. ધીરા થઈ જાઓ, ઉતાવળે ઝઝૂમ્યા તો ફાંસામાં ફસાશો. મારી જમણી આંખ ફરકે છે, આંખમાંથી આંસુ વહે છે. મને આ દિવસ ઝાંખો-ઝાંખો લાગે છે, હે નાથ, શસ્ત્ર નીચે મૂકો — આ વખત હું તમને સમજાવું છું, મારું વચન રાખો. તમે મારા દેહ-પ્રાણ સ્વામી છો, મારા હૃદયના હંસ છો — આ યુદ્ધ છોડો, હું તમારા પગ લાગું છું, પાછા વળો, મારી સમજ માનો.' ત્યારે અનિરુદ્ધ હસીને બોલ્યો: 'હે સલૂણી, ઘરવાળી ઘેલી દેખાય છે — આ કેવી ટેવ? અમે બાણ સામેથી ઓસરીએ તો ઠીક, પણ પછી ક્યાં મોઢું બતાવીએ? બાણાસુર રાજા આવ્યો છે, હું તેને મારીશ, તેના હજાર હાથ છેદીશ અને આખા સૈન્યનો સંહાર કરીશ. જો હું રણ છોડીને ભાગું તો શ્રીગોપાળ — ભગવાન કૃષ્ણ — ને લાજ લાગે; આ આપણો અંત નથી, ભાગ્યા તો ઊલટું આળ ચઢે.' આમ, પ્રેમાનંદ કહે છે, ઓખાબાઈએ અનિરુદ્ધને ઘણો સાદ કર્યો, પણ નાથ ઉપર આળ આવે એ ન ચાલે — એવી વાત ન કીજીએ.

Usha, trembling with fear, pleads urgently with Aniruddha: 'My lord, you are wise and clever — Bana's great army has arrived, soldiers surround us on all four sides, what will become of us now? Why do you grapple with such a mighty enemy, my husband? That demon is a wicked, unworthy foe — step back in caution. This army comes in overwhelming strength, blazing red with fury — and you go alone to sport against the asuras! Powerful war-elephants are charging; how will you endure their tusks? The ocean of demons has swelled and risen — you will be swept away. Knowing all this, retreat, do not let anger rule you — what refuge does a lone man have? Heed my words. Be steady, do not rush headlong into battle, or you will walk into a snare. My right eye is twitching, and tears are streaming from my eyes. This day feels dim and shadowed to me — put down your weapons, my lord. This one time I beg you, keep my word. You are the life of my body, the swan of my heart — abandon this battle, I fall at your feet, turn back, listen to my counsel.' Aniruddha replied with a smile: 'O beautiful one, my wife seems to have lost her senses — what manner of habit is this? If I retreat before Bana, where shall I show my face? King Banasura has come, and I shall slay him; I shall cut off all his thousand arms and destroy his entire army. If Aniruddha flees the battlefield, it brings shame upon Shri Gopal — upon Lord Krishna himself. Our end has not come; it is flight that would bring disgrace upon us.' Thus, as Premanand tells it, Okha called out to Aniruddha again and again, but no such talk could be entertained — for retreat would bring dishonour upon her lord.

ऊषा घबराकर अनिरुद्ध से विनती करती है: 'हे मेरे स्वामी, आप चतुर और समझदार हैं — बाणासुर की विशाल सेना आ पहुँची है, चारों ओर सैनिक ही सैनिक दिख रहे हैं, अब क्या होगा? हे नाथ, ऐसे बलशाली शत्रु से आप क्यों भिड़ते हैं? वह दैत्य कुपात्र है, इसलिए सावधानी से पीछे हट जाइए। यह सेना प्रचंड बल लेकर आई है, क्रोध से लाल दिख रही है — और आप अकेले असुरों के सामने जाकर खेल रहे हैं! बलशाली हाथी दौड़े आ रहे हैं, उनके दाँत कैसे सहेंगे आप? असुरों का समुद्र उमड़ पड़ा है, आप बह जाएँगे। यह सब जानकर पीछे हट जाइए, क्रोध मत कीजिए — अकेले व्यक्ति का क्या आसरा? मेरी बात मानिए। धीरज रखिए, जल्दबाज़ी में लड़े तो फाँसे में फँस जाएँगे। मेरी दाहिनी आँख फड़क रही है और आँखों से आँसू बह रहे हैं। यह दिन मुझे धुँधला-धुँधला लग रहा है — हे नाथ, शस्त्र नीचे रख दीजिए। इस बार मैं आपसे विनती करती हूँ, मेरा वचन रखिए। आप मेरे प्राण-स्वामी हैं, मेरे हृदय के हंस हैं — यह युद्ध छोड़ दीजिए, मैं आपके पाँव पड़ती हूँ, लौट चलिए, मेरी समझ मानिए।' तब अनिरुद्ध मुस्कुराते हुए बोले: 'हे सलोनी, गृहिणी पागल लग रही है — यह कैसी आदत है? अगर हम बाण के सामने से पीछे हट जाएँ तो मुँह कहाँ दिखाएँगे? बाणासुर राजा आया है, मैं उसे मारूँगा, उसके हज़ार हाथ काट डालूँगा और पूरी सेना का संहार करूँगा। यदि अनिरुद्ध रण छोड़कर भागे तो श्रीगोपाल — भगवान कृष्ण — को लाज लगेगी; हमारा अंत नहीं आया है, भागने से उलटा कलंक लगेगा।' इस प्रकार प्रेमानंद कहते हैं कि ऊषाबाई ने अनिरुद्ध को बार-बार पुकारा, किंतु नाथ पर आँच आए ऐसी बात नहीं मानी जा सकती थी।